Inlägg nr. 17 - Önskan om att vara blek
Som ni nog vet är kinesers ideal att efterlika västerlänningar. Ögontejp (som man använder för att klistra upp ögonlocken med, så att man ska få "dubbla ögonlock", som vi västerlänningar) och whiteningkräm kan köpas i var och varannan butik. Främst framträdande är whiteningtrenden. Då och då stöter man på en kines med en tydlig rand mellan hals och ansikte, där de varit lite för iträgna med användandet av dessa krämer, på samma sätt som detta kan hända i väst, fast då med brunkrämer. I vilket fall, jag har en historia att berätta och den här gången börjar historien i en helt annan ände:
I måndags åkte jag, några andra svenskar och några koreaner iväg för att åka skridskor. Idén hade, under fredagen innan, kommit från koreanen (nordkorean, till min stora förvåning; hon är dotter till Nordkoreas ambassadör i Kina) och vi var några stycken som glatt hakade på. Vi tog buss 111 och efter 5-10 minuter fann vi oss i ett stort modernt shoppingvaruhus. Bottenplan verkade infesterat av klädbutiker men efter att vi tagit rulltrappan (den längsta rulltrappa jag någonsin åkt i) till tredje våningen insåg vi snabbt att detta var en västerländsk matgalleria. KFC, McDonalds, Pizza Hut, Dairy Queen, med fler västerlänska, samt japanska och koreanska restauranger fyllde upp det enorma utrymme som utgjorde gallerian. När vi kryssade fram mellan den ena restaurangen till den andra kände vi plötsligt en kall vind: vi hade nått vårt mål! Mitt inne i den enorma shopping/matgallerian låg en ishall, där små Drakar och Fenixar (kinesiskt uttryck för barn som blir manade att studera, studera och återigen studera) flög runt i piruetter och invecklade konståkningsmönster. Vi begav oss ner till rinken och där hasade vi runt på hyrda skridskor i en och en halv timme.
Äntligen börjar vi närma oss poängen i min berättelse: skridskoåkningen gjorde mig sjuk. Jag har i några dagar nu legat nerbäddad i en förkylning (inget farligt, mind you), men idag, när Jenny kom hem från lektionerna, bestämde jag mig för att följa med henne och äta på vår stammisrestaurang. Osminkad och blekare än vanligt, tack vare förkylningen, begav vi oss och så fort vi satt oss ner kom vår favoritservitris. Hon såg på mig och utbrast: "Vad fint blek du är idag!"
Härnäst väntar ett lov(!), söndag till tisdag. Då ska vi förmodligen besöka Beijing Zoo, något som, i alla fall jag, sett fram emot mycket!
I måndags åkte jag, några andra svenskar och några koreaner iväg för att åka skridskor. Idén hade, under fredagen innan, kommit från koreanen (nordkorean, till min stora förvåning; hon är dotter till Nordkoreas ambassadör i Kina) och vi var några stycken som glatt hakade på. Vi tog buss 111 och efter 5-10 minuter fann vi oss i ett stort modernt shoppingvaruhus. Bottenplan verkade infesterat av klädbutiker men efter att vi tagit rulltrappan (den längsta rulltrappa jag någonsin åkt i) till tredje våningen insåg vi snabbt att detta var en västerländsk matgalleria. KFC, McDonalds, Pizza Hut, Dairy Queen, med fler västerlänska, samt japanska och koreanska restauranger fyllde upp det enorma utrymme som utgjorde gallerian. När vi kryssade fram mellan den ena restaurangen till den andra kände vi plötsligt en kall vind: vi hade nått vårt mål! Mitt inne i den enorma shopping/matgallerian låg en ishall, där små Drakar och Fenixar (kinesiskt uttryck för barn som blir manade att studera, studera och återigen studera) flög runt i piruetter och invecklade konståkningsmönster. Vi begav oss ner till rinken och där hasade vi runt på hyrda skridskor i en och en halv timme.
Äntligen börjar vi närma oss poängen i min berättelse: skridskoåkningen gjorde mig sjuk. Jag har i några dagar nu legat nerbäddad i en förkylning (inget farligt, mind you), men idag, när Jenny kom hem från lektionerna, bestämde jag mig för att följa med henne och äta på vår stammisrestaurang. Osminkad och blekare än vanligt, tack vare förkylningen, begav vi oss och så fort vi satt oss ner kom vår favoritservitris. Hon såg på mig och utbrast: "Vad fint blek du är idag!"
Härnäst väntar ett lov(!), söndag till tisdag. Då ska vi förmodligen besöka Beijing Zoo, något som, i alla fall jag, sett fram emot mycket!
Kommentarer
Postat av: Lotta Fi
Hihihi, blekansikte där!
Förundras över att du måste åka till andra sidan jordklotet för att upptäckte skridskoåkningens fröjder! Det är väl samma fenomen som att jag på allvar började intressera mig för fotografering när jag väl flyttade hemifrån. Äpplet faller långt från päronträdet.
Men - det kan omöjligt vara skridskoåkningen som gjorde dig sjuk! Det var säkert några drak- och fenixbasilusker som härskade där. Så det så!
Kram, L
Trackback
