Inlägg nr. 11 - Största kulturkrocken
Mitt första möte med tiggare var tiggarna man ser på gatan. Människor som sitter på filtar lite varstans. Inte med instrument eller lutade mot en vägg. Nej, här sitter tiggarna mitt i gatan och visar upp sina bölder, stympade lemmar och stora sår. Ingen säger ett ljud och de tittar skamset ner i marken. Det samma gör de som går förbi.
Möte nummer två var inne i tunnelbanan. Ibland hör man någon komma på med en högtalare som bullrar ut musik. Långsamt hör man musiken komma närmare, allt eftersom högtalarnas ägare pressar sig fram genom folkmassan. Man tittar ut över folkhavet för att fånga en glimt av tiggaren i fråga, men man kan inte se någon. Svaret kommer när musiken är så pass nära att den är öronbedövande. Det är då du inser att tiggaren är en dvärg. Likväl kan man, när man minst anar det, bli knackad på axeln. Förvirrat (man talar inte med någon annan på tunnelbanan här, förutom för att säga "xiache" (Jag ska gå av)) vänder man sig om för att se vad personen vill och man blir alltid lika chockad när personen som, utan ett ord, står och drar en i ärmen visar fram en liten lapp där det står "jag är dövstum, snälla skänk pengar". Hade detta hänt i Sverige hade jag avvisat dem och avfärdat dem som lögnare: vi har system för att ta hand om människor. Oavsett om du är dvärg, sinnessjuk eller dövstum har du i Sverige möjlighet till ett vanligt liv. Det är en möjlighet som inte finns här och om du är annorlunda blir du utsjasad på gatan att tigga - "varsågod, ditt nya jobb!"
Trots att mitt första möte definitivt är hemskast så var möte nummer två det som mest berörde mig illa. Den skapade den första riktiga insikten att Sverige och Kina är olika och att Kina fortfarande har en lång väg att vandra.
Nu är jag inflyttad och internet-ad och kan börja skriva igen. Nästa inlägg kommer i helgen och det kommer handla om min vecka på skolan! Kram på alla där hemma! (P.S. Nu börjar det bli varmare här, hur har ni det där hemma?)
I 2 dagar nu har vi haft sol och värme (+5). I går satt morfar inne och såg på VM i skidåkning från Oslo. Jag var bara tvungen att komma ut i solen. Takdropp och fåglar som kvittrade. Vårkänsla! Idag har vi varit på första bridgen mellan 10-14.30. Och snart bär det av till golfklubben för dagens andra bridge. Ska bara få i oss lite jordärtskoppssoppa och pannkaka. Torsdagarna är späckade. Senaste weekend hade vi Måns och Pernilla här. Deras föräldrar var uppe i Dalarna och körde "Kortwasan". 3 mil mellan Oxberg och Mora. Natten mellan lördag och söndag sov även mörkrädda Susanna här. Nu är hon i London, åkte i går. Dom har sportlov den här veckan. På söndag ska vi fira Felicia, 21 år den 24 feb, och Erik, 47 år den 14 mars. Just nu klockan 17.00 gjorde jag ett avbrott för jag fick Lotta på skypen. Hon skulle nu hem från jobbet och läsa ditt senaste inlägg. Ha det så bra och vi ser fram emot nästa inlägg. Kram!
