Inlägg nr. 27 - Allt jag vet om: Hong Kong

Nu har det varit paus här ett tag. Eftersom jag varit tillbaka i Sverige ett tag nu har det inte direkt funnits något att skriva om, men jag har funderat på att göra det här till en reseblogg tills nästa gång jag åker till Kina, för det vet jag att jag vill. I alla fall. Några resor hoppas jag hinna med innan nästa Kina-vistelse, förhoppningsvis London snart. Fram tills dess ska jag skriva lite om några städer i Kina som jag hunnit besöka. Vad man inte får missa, vad man lika gärna kan missa, osv. Jag börjar med Hong Kong.

 

Introduktion:

När jag blir frågad hur det var att vara Kina och inkluderar Hong Kong i den benämningen brukar jag börja med att förklara att HK inte är Kina. Visserligen hör de ihop, men HK (som ju är en tidigare brittisk koloni) känns mer som en blandning mellan ett tropiskt Storbritannien och Japan. Maten är internationell och det är nästintill omöjligt att hitta kinesisk mat (till skillnad från Kina där maten först och främst är kinesisk). Nattlivet liknar inte alls det i Kina och befolkningen känns artigare, mer serviceinriktad och helt enkelt fruktansvärt annorlunda.

 

HK består av en liten bit fastland (som vi kan kalla Kowloon, även om denna benämning egentligen är ett visst område av fastlandet) och flera omkringliggande öar, varav de största heter HK Island (den ursprungliga ön) och Lantau Island (där flygplatsen ligger). HK Island har mycket sight-seeing medan Lantau är bra för bad och Kowloon perfekt för shopping. Inget VISA behövs för att besöka HK och man får stanna i en månad. När jag var i HK gick HK-dollarn lite billigare än den svenska kronan så alla priser som jag nämner under kan ni tänka er som ungefär 15% billigare.

 

Att ta sig igenom tullen:

Du behöver ha med dig ett papper på en adress i HK som du ska bo på. Förhoppningsvis kommer de inte fråga om det, men om de gör det så är det bra att vara förberedd. De kommer även vilja se ett bevis på att du ska lämna landet inom de 30 dagar du har på dig, så att ha en utskrift på en hemresebiljett är inte att förakta.

 

Att anlända i och lämna Hong Kong:

Du kommer förmodligen flyga till Hong Kong. Då kommer du landa i Hong Kongs flygplats, på Lantau Island. Det första du då behöver veta är det här: För att komma in till stan (och samma sak gäller när du ska åka hem igen) finns följande alternativ.

 

Det första är tunnelbanan. Om du ska till HK Island kommer det kosta dig runt 100 HKD, för en resa till Kowloon kanske runt 50-70 HKD. (Octopus-card)

 

Alternativ nr. 2 är taxi. Jag kan inte ens börja fundera över hur dyrt det skulle bli. 200, 300, 400 HKD. Kanhända ännu mer.

 

Eftersom HK har mycket bra busstraffik till sin flygplats skulle jag rekommendera detta alternativ. Bussen kostar ca. 40 HKD och beroende på vilken buss du väljer kan du ta dig till de flesta hostel och andra ställen du kan tänkas vilja ta dig till. (Octopus-card)

 

 

 

Å andra sidan kanske du inte alls kommer med flyg, du kanske kommer från Shenzhen (den kinesiska grannstaden) och själv tar dig igenom gränsen. Jag har själv bara försökt mig på en av tullarna, den som ligger i samband med Shenzhens centralstation, men vad jag har hört ska det finnas tre stycken. Två av dem, bland annat den vid Shenzhen, är kopplade till HK's tunnelbanesystem och det är lätt att ta sig in till HK. Den tredje tullen går med färja över floden men eftersom jag inte provat den har jag ingen aning om hur det fungerar.

 

Å tredje sidan kanske du kommer med tåg direkt från någon kinesisk stad. Det här har jag heller aldrig provat, men vad jag förstår borde du landa på tågstationen i Hong Hum på Kowloon.

Boende:
Boende är, som ni kanske vet, rätt dyrt i HK. Jag och min vän Annika betalade 100 HKD per natt för ett dubbelrum på ett hostel i Tsim Sha Tsui (uttalas Tsim Sha Tshö). Då får man inte speciellt bra standard. Ett fruktansvärt litet rum med skjutdörr, med toalett, handfat och duschslang. Två plastiga sängar och lite kackerlackor på köpet.

Kowloon (fastlandet) är billigare, men tyvärr finns det mesta du vill göra på HK Island. Om du prioriterar bra (och ev. billigare) boende framför en lite längre resväg till händelsernas centrum har jag hört att Kowloon har många bra hotell. Vill du bo billigt på Kowloon finns Mirador Mansion och Chunking Mansion i Tsim Sha Tsui. Dessa två är hostel/restaurang/affärs-komplex med mängder av olika hostel i ett och samma hus. Ingångarna är fyllda med indier som vill sälja dig saker och drar dig fram och tillbaka. Om du kommer tillbaka till ditt boende efter klockan 12 måste du fylla i en blankett med personuppgifter. En viktig sak du måste veta är dock att om tunnelbanan slutar gå måste du ta taxi över vattnet från HK Island. Och en taxi som åker över vattnet är inte särskilt lätt att få tag i och är också rätt dyrt (runt 100-180 HKD).

HK hostel ligger på HK Island, och har pekats ut som bästa boendet i HK av Lonely Planet. Jag vet inte om jag håller med: HK Hostel är en "kedja", flera olika hostel som ligger nära varann och ägs av samma person. De olika hostelen har väldigt olika service och även när vi bodde på det bästa hostelet hade vi mycket strul med personalen som är både oengagerad och oartig. När jag var där sist satt det även uppe en lapp om att "Hostelet som drivs i den här byggnaden är illegal", så jag vet inte... I alla fall. Hotell finns det säkert gott om på HK Island, men jag har ingen koll på prisklassen. Min kusin som snart ska besöka HK har bokat ett hotell på södra delen av HK Island, vilket jag tycker låter som en klok idé. Jag kan gissa att det är billigare för bättre standard än vad man kan få på den norra delen och förhoppningsvis slipper man de dryga taxinotorna. Jag återkommer om det här när min kusin kommer tillbaka.

Vad jag rekommenderar då: Lägg lite mer pengar och bo på HK Island. I slutändan finns nästan allt du vill göra på HK Island så pengarna du lägger på boende tjänar du igen på taxiresorna du slipper betala för.

 

Service:
Servicen är mestadels bra i HK. De allra flesta kan engelska (de äldre är dock bättre än de yngre, så om du talar med någon ung som inte förstår dig, försök att vända dig till någon lite äldre). Är du på en restaurang och inte blir förstådd kan jag i alla fall hjälpa till med frasen Mai Dan (uttalas Majj Dann) som betyder “notan, tack”. På tunnelbanestationerna finns det stora kartor över sevärdheter och gator och på de allra största och mest välbesökta t-banestationerna står det personal vid dessa kartor som gärna berättar för dig var stället du letar efter ligger. Stan är även bra skyltad och det är lätt att hitta det allra mesta.

 

Mat och dryck:

HK har flera bra matställen, men de trevligaste jag träffade på låg vid Central Mid-Level-Escalators vid t-banestationen Central på HK Island. HK har bra mat från hela världen, men om man är mer ute efter lokal HK-mat borde det finnas några sådana restauranger också. Jag kan inte namnet på den jag besökte, men jag ska fråga min vän och återkomma om det. (Ca. 100 HKD)

 

En underbart bra indisk restaurang fann vi (förvånandsvärt nog) i Chunking Mansion vid t-banestationen Tsim Sha Tsui på Kowloon. Det såg ut som en skolmatsal och var trångt och crowded, men värt det om man tycker om indisk mat. (Ca. 50 HKD)

 

Frukostar anser jag att man gör bäst med en bagel (15 HKD) på Starbucks eller med bröd från 7 Eleven.

 

Åker man Central Mid-Level-Escalators upp kommer man komma till området SOHO, som har många mysiga barer där man kan beställa in relativt billig drinkar och snacka skit och ev. röka vattenpipa.

 

Onsdagar är Ladie's Night på t-banestationen Wan Chai på HK Island. Första drinken gratis för tjejer. Fast peronalen brukar inte bry sig så mycket, så prova gå fram till baren igen, så kanske även den andra, tredje och sjunde blir gratis.

 

Färdas i HK:

Investera i ett Octupus-card (som för övrigt fungerar på nästan alla färdmedel I HK: buss, tunnelbana, färja...), som du lätt kan köpa, fylla på och lösa in i vilken tunnelbanespärr som helst. Hur mycket det kostar beror på var och hur långt du åkt. Att åka över vattnet kostar tex. 8 HKD, men att åka mellan två stationer på en och samma ö kostar kanske bara 2.

 

Tunnelbana är lättaste sättet att ta sig fram i HK, i min åsikt. Dra ditt Octopus-card och åk. Det snabbaste alternativet för att ta sig fram, och tunnelbanan är logisk och välmarkerad med ljuspluppar på t-banekartan i vagnarna så man alltid vet var man är.

 

Ett annat alternativ (som jag vet nada om) är buss. Jag säger inte något om det, eftersom jag själv knappt åkte buss i HK, men med tanke på hur problemfri resten av traffiken är slår jag vad om att buss är enkelt och bekvämt, det också.

 

Färja är ett annat sätt att ta sig över vattnet. Tar lite längre tid och lite väntan på att färjan ska komma in och bordas, men det är inte lika crowded och definitivt en fantastisk upplevelse under kvällen när man ser neonljusen reflekteras i vattnet. Färjeläggningar finns vid Central och Admirality på HK Island och vid Tsim Sha Tsui på Kowloon.

 

Taxi är ett annat alternativ. Notera att taxi kan bli både dyrt och krångligt eftersom HK's taxisystem av någon anledning inte tillåter vissa taxibilar att lämna vissa områden. Man kan inte se på taxibilen vilka som får köra mellan områden och vilka som inte får det, så, ja...

 

Shopping:

Jag skulle kalla hela HK för en enda stor shopping-galleria. Affärerna finns överallt och nästan alla är intressanta. Elektronik kan vara svårt dock, och för att undvika att få knock-offs, se till att köpa i en affär som ser legit ut. Jag köpte min telefon i en affär i en galleria vid Causeway Bay, mitt emot biografen. Men jag kan inte beskriva det noggrannare, så antingen googla, kolla i Lonely Planet eller bara strosa runt och se vad som ser bra ut. Jag tror inte att några affärer är så dåliga.

 

Ett annat område med shopping som jag uppskattade var områdena runt Tsim Sha Tsui. Där fanns många små kläd- och prylbutiker som var rätt billiga och hade väldigt unika kläder och skor.

 

Night market vid Kowloon måste nämnas i den här kategorin. HK har många olika marknader och ärligt talat är affärerna runt omkring lika spännande. Likväl, marknaderna är bra för att köpa souvenirer och att pruta på billiga skräpsaker.

 

Sevärdheter och saker att göra:

Något man definitivt måste se när man besöker HK är Avenue of Stars, vilket är en promenad längs med vattnet på Kowloon-sidan. Går man dit efter mörkrets inbrott får man se en fantastisk och oförglömlig show av neonljus. För att ta sig dit går du av vid t-banestationen Tsim Sha Tsui och följer sedan skyltarna. Ibland är dessa skyltar inte helt lätta och det kan ta ett tag att ta sig dit, men med en karta borde det inte vara några problem. Och det är värt det.

 

Victoria Peak är den högsta utsiktspunkten på HK Island. Ta en taxi till ingången och ta en tram upp till toppen (Octopus-card gäller även här, men se till att ha tillräckligt med pengar på det så du kommer ner igen). En alternativ väg för den äventyrliga eller den vältränade är att gå hela vägen upp. På toppen finns flera restauranger och kafeér (alla förstås väldigt dyra) och andra affärer. Här uppe hittade vi saltlakrits (!) efter ett halvår i ett land vars invånare älskar sött. Klockan 8 på kvällen hålls en ljusshow över Kowloon, som kan vara värd att se.

 

HK är kanske främst sedd som shopping-stad, men det är trots allt ett litet mini-ö-rike och badmöjligheter finns naturligtvis. Eftersom, trots vad jag sa i introduktionen, Hong Kongeser ändå är kineser så badar de inte (jag vet inte varför – kineser besöker mer än gärna stränder, men jag har aldrig hört talas om en kines som badar) och stränderna har du i princip för dig själv. Ta en färja från Central ut till någon av de kringliggande öarna (jag har varit på Lantau) och ta sedan buss eller taxi och kliv av någonstans vid vattnet. Så lätt är det. Du kommer garanterat se vacker natur och växtliv och ha det bra på en lugn strand. Glöm inte att ta med mat och vatten dock, för det kommer det troligtvis inte finnas att köpa på din strand. Och solskydd, vad du än gör, glöm inte solskyddet.

 

Måsten (enligt mig):

Skaffa ett Octupus-card.

Åk buss från och till flygplatsen.

Gör Avenue of Stars på kvällen.

 

Disclaimer:

Förstås är jag ingen guidebok. Allt jag har skrivit om i det här inlägget är saker som jag själv gjorde de gånger jag varit i Hong Kong och de är långt ifrån allt som finns att göra här. Men jag kan inte sitta och skriva ner allt som jag inte vet något om, var skulle det leda? Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och tips men mitt främsta tips är ändå: strosa och upptäck! HK har så mycket att se att du inte hinner strosa långt innan du kommer stöta in i något spännande.


Inlägg nr. 26 - Bildbomb














Inlägg nr. 25 - Uppdatering 得大

Hej, hej, nu var det länge sedan vi hördes sist. Jag har pluggat klart (slutproven gick bra) och även påbörjat min fantastiska Kina-resa. Efter en vecka i Hong Kong med Annika tog jag ett flyg till Zhengzhou där jag mötte upp med mina reskamrater. Därifrån har vi besökt Wudangshan och Kunming. Men mer om det när jag får bättre tillgång till dator. Just nu snor jag min reskamrats dator och hinner därför bara skriva ett kort inlägg så ni vet vad som händer i mitt liv. Bilder och dylikt kommer när jag är framme i Hong Kong/Sverige.
Någon som är bättre på att uppdatera är bloggen http://etttvatrekanin.blogg.se. Där kan ni läsa om ni vill veta mer.
Tills nästa gång /Ica

Inlägg nr. 24 - Inte riktigt allt som har hänt

Såå... Nu fungerar det. I några timmar på en söndag fungerar internet så pass bra att jag kan lägga upp bilder. Det hade jag aldrig trott. Jag tar tillfället i akt och lägger upp många inlägg nu, så missa inte de som är längre ner.

Så vad har hänt här i Kina då? Faktum är att så mycket har hänt att jag inte minns hälften. Som tur är har jag i alla fall tagit bilder, och eftersom bilder inte glömmer så får jag lita till dem.

Jag har varit på festival och sett några stycken fantastiska kinesiska band:


Jag har varit på nöjesfält och åkt några roliga åkattaktioner:

Jag har haft ändlösa mängder lektioner:

Och så har jag ju faktiskt också varit på en miniresa till Datong:









Inlägg nr. 23 - Yundonghui






Ey, verkar som att den där bildbomben kom nu! Glöm inte att bläddra ner, så ser ni fler inlägg. Kram på er alla där hemma. En månad till nu!

Inlägg nr. 22 - Huanghua

För några veckor sedan hade vi några svenskar på besök - mina klasskompisars föräldrar/partners och vad kan man då hitta på, bättre än att klättra på muren. Vi valde denna gång en ny murdel - Huanghua. Huanghua ligger på andra sidan av Pekings berg. Vilket alltså betyder en lång resa. En timmes buss, 45 minuter minibuss. Sedan var vi framme. Huanghua är en avstängd del av muren, alltså inte öppen för besökare. Det bryr sig dock lokalbefolkningen inte om, och släppte gärna in oss för den ringa summan av 2 kronor (till skillnad från de 150 kronor jag betalade för att få se den andra murbiten). Anledningen till att Huanghua är avstängd är för att den inte är restauredad. Stora "chunks" var borta på sina ställen och vid botten där vi klev av hade de till och med raserat muren helt och hållet för att bygga en damm. Huanghua är väldigt brant och de trappor som finns är raserade. Den var fint, mycket finare än Mutianyu, som jag varit på innan. Jag hoppas jag kommer få möjlighet att besöka fler murdelar innan jag åker hem!




Inlägg nr. 21 - Uppdatering

Dagarna blir allt varmare och européerna i klasser blir allt sjukare. Ett ljus gick upp idag, när läraren varnade oss för den starka bakteriekulturen som blommar upp i takt med värmen. Förutom denna Kinas svaga punkt fortskrider dagarna som tidigare: plugg, träning, böcker, fester...

Bevis på att kineserna har ett annorlunda synsätt kastas över oss varje dag. Ska läraren ta ett exempel på vricka foten lyder det såhär: "En pojke kommer till sjukhuset med vrickad fot. Varför då? Jo, han har spelat fotboll. En flicka kommer till sjukhuset med vrickad fot. Varför då? Hon har förstås gått i högklackat". Lärarna gör även sport av att mobba elever. En stackars kille har blivit vår grammatiklärares punchbag. Ska hon ge exempel på något som förstör för andra: den här pojken. Ska hon ge exempel på något som ingen gillar: den här pojken.

Jag har väldigt låga uppdateringsmöjligheter just inte. Inte för att jag är mer upptagen, utan för att internet är fruktansvärt dåligt. Jag skulle älska att lägga upp alla videor och bilder jag tagit, men det går helt enkelt inte. Jag får därför fortsätta med mina skrivna inlägg (förhoppningsvis kan man kanske få in en bild här och var i alla fall) och så tar jag en bildbomb när jag kommer hem! Kram på er alla där hemma!

Inlägg nr. 20 - Jobb i Kina

Att få fatt i ett jobb kan vara svårt. I Sverige. I Kina däremot finns det alla möjliga sorters jobb. "Har du inget jobb? Nämen, så kan vi inte ha det, då får du väl stå här i butiken då, tillsammans med fem andra kassörskor som inte har något att göra".

Jag skämtar inte, när jag var i Shanghai så stod jag utanför en butik och funderade över om jag skulle gå in eller ej. Det var nämligen rätt fullt med folk i butiken. Till slut tänkte jag: "äsch, den här butiken har fina kläder, jag får helt enkelt trängas lite". Väl inne i butiken insåg jag att alla som var där inne bar exakt likadana kläder. Kläder som butiken sålde. De var alla personal, och jag var den enda kunden.

På lite samma sätt kan man bli förvirrad över personalen här i huset där vi bor. Jag och Jenny gick ner för att fixa tvättkort en onsdag. Då sa receptionisterna (ja, det var minst tre av dem): "Hon som sköter det här är inte här idag. Ni får komma tillbaka imorgon". Så vi kom tillbaka på torsdagen, gav kort-tjejen våra kort och hon gav oss nya och så var det hela löst. Vi förstår fortfarande inte varför det tvunget skulle vara DEN tjejen som gav oss våra nya kort, för det var verkligen allt hon gjorde: plockade två kort ur en hög och gav oss.

Min personliga favorit är nog yogurtglassbaren vi går till på fredagar. Som rekord har jag där räknat personalen upp till nio. Nio personer, och tre kunder, jag, Jenny och en till. En sköter betalningen, en sköter yoghurtglassmaskinen, tre stycken lämnar ut beställningarna och fyra stycken tillagar smoothies inne i köket.

Men det är inte bara inne i butiker man stöter på såna här nya händelser. För att komma in på tunnelbanan mmåste man gå igenom en säkerhetskontroll, dvs. lämna sina väska på ett sånt där rullband man annars bara stöter på vid flygplatser. Alltid minst en, ibland två, står bakom och tittar på "X-rayen" av väskorna. Ordet får kaninöron, eftersom, de gånger jag lyckats få en skymt av skärmen har det bara varit en stillastående bild av väskor i genomskärning. Inne på tunnelbanan under rusningstid finns det människor i gula jackor som organiserar upp de kaotiska Beijingborna. "Stå bakom de gula strecket, vid sidan om de här två vita strecken. Ingen får, under någon omständighet, stå mellan dem, för då kan de avstigande inte komma ut". Sånt där som vi Stockholmare räknar ut själva. Men jag förstår dem - Beijings tunnelbanetraffik under rusningstid är verkligen skrämmande. Men ett kapitel för sig själv.

Städarna finns överallt. På gatorna, på tunnelbanan, inne i butiker, ja, verkligen överallt man går. Vissa har som uppgift att skrapa bort lappar och tvätta undan graffiti. Andra går omkring med sina enorma sopkvastar av hopbundna kvistar (såna där som häxorna flyger till Blåkulla på) och sopar lite grann och pratar med varann.

Och då har vi inte ens kommit till vakterna än. Ohh, vakterna, vakterna. Överallt finns dem. Inne i stan står de lite varstans på gatan. Här ute i förorten där vi bor finns de bara vid ingångarna. Det vill säga, en vid varje ingång till campuset (två stycken vid stora porten) och om natten finns det en vakt vid alla de viktigaste byggnaderna.

Inlägg nr. 19 - En kvinnas rätt till skor.

Jag frågade Jenny vad hon tyckte att jag skulle döpa det här inlägget till och hon svarade: "En kvinnas rätt till skor".

Jag tycker om skor. Bara här i Kina har jag redan köpt nio par. Eftersom jag tycker så mycket om skor, och inte har skrivit något på länge, och inte har något speciellt att skriva om så ska ni få höra om Kina-skoupplevelser.

Att köpa skor i Kina är något alldeles speciellt. Går man omkring på turistmarknaderna, bland kopior av västerländska populära märken, blir man ropad till från höger och vänster. "Miss! Do you want to buy some shoes?" "What shoes do you want buy?"  Priserna varierar mycket. Jag har köpt flera par converse-skor (fake, förstås) och det högsta första budet något velat ha för ett par är 390. Det är mer än vad ett par riktiga kostar här. Det lägsta första budet jag råkat ut för är 80. Det högsta jag faktiskt betalat för ett par converse är 170, vilket är ett fruktansvärt överpris. Det lägsta jag betalat för ett par är 55. (Det kände jag mig fruktansvärt nöjd med, fram tills Jenny, utan att ens pruta, fick ett par för 45.) Det mesta jag gett för ett par skor i Kina är mina fake-Doctor Martens. 400 betalade jag för dem, men dem älskar jag också, så det kan jag väl tycka är okej.

Ett ställe jag hoppas på att besöka snart igen är Zoo-marknaden. Zoo är en kinesisk outlet för lite av varje, mest kläder och skor. Även om skorna där fortfarande är dyra (200 betalade Jenny för supersnygga festskor) så är det ingenting jämfört med priserna i svenska skoaffärer. Nackdelen med Zoo, jämfört med turistmarknaderna, är att kinesiska skor är så fruktansvärt pråliga. Att hitta enkla, outsmyckade ballerinaskor är helt omöjligt. Om du inte vill ha dem neonfärgade i alla fall. Rosetter, små metallbollar, tygbollar, nitar, kedjor, nät. Dessa är alla saker jag observerat på kinesiska skor. Festskor kan man hitta utan dessa utsmyckningar. Enkla, stilrena, högklackade, häftiga skor. Sådana vill jag ha fler av.


mina Kina-inköpta skor.

Inlägg nr. 18 - Lov på kinesiska

Lovet är över. Skolan tog vid i samma tempo där den pausade och dagarna förtärs återigen av skolarbete, förberedelser och vardagsarbete, såsom städ och tvätt. Men! Ett ljus i horisonten: jag har hört att det inte är alltför långt kvar till vårt nästa lov, några dagar längre den här gången, och planer för dessa dagar maler i huvudet. Ska jag åka till norra Kina, Shanghai igen? Eller kanske Korea? Möjligheterna är många!

Lovet är över. Efter veckor av konstant studerande på rummet ryckte det i "ut och göra någon längre utflykt"-nerverna och gissa om jag blev glad när jag kom på möjligheten att gå på zoo. Några svenskar hakade på idén som resulterade i en mysig dag, fylld med djur, trevliga människor och trängsel. Lovet var en kinesisk helgdag och förstås var zoo en naturlig idé för många småbarnsföräldrar. När vi skulle byta till linjen som skulle ta oss till zoo:t blev vi chockade över folkmassan som bredde ut sig över hela plattformen. Något liknande har jag aldrig sett.

Inne på Zoo var vårt första ögongodis pandan som satt i ett skuggigt hörn och knaprade bambu. Min upplevelse var mestadels bra, för att läsa om kinesiskt zoo ur en mer kritisk synvinkel, läs mina vänners blogg: Ett, två, tre, kanin.





Här kommer några orelaterade saker som hänt under lovet:

en bild för att visa upp den 12-filiga bilvägen som går rätt genom Beijing.


Starlight Education Supermarket no. 2. Inte så lite pretantiöst namn på ett snabbköp.


Restaurangpersonalen är ute på sin morgonspringrunda. Raka led och med höga "Hoo! Haa!"-tjut i kör.

Inlägg nr. 17 - Önskan om att vara blek

Som ni nog vet är kinesers ideal att efterlika västerlänningar. Ögontejp (som man använder för att klistra upp ögonlocken med, så att man ska få "dubbla ögonlock", som vi västerlänningar) och whiteningkräm kan köpas i var och varannan butik. Främst framträdande är whiteningtrenden. Då och då stöter man på en kines med en tydlig rand mellan hals och ansikte, där de varit lite för iträgna med användandet av dessa krämer, på samma sätt som detta kan hända i väst, fast då med brunkrämer. I vilket fall, jag har en historia att berätta och den här gången börjar historien i en helt annan ände:

I måndags åkte jag, några andra svenskar och några koreaner iväg för att åka skridskor. Idén hade, under fredagen innan, kommit från koreanen (nordkorean, till min stora förvåning; hon är dotter till Nordkoreas ambassadör i Kina) och vi var några stycken som glatt hakade på. Vi tog buss 111 och efter 5-10 minuter fann vi oss i ett stort modernt shoppingvaruhus. Bottenplan verkade infesterat av klädbutiker men efter att vi tagit rulltrappan (den längsta rulltrappa jag någonsin åkt i) till tredje våningen insåg vi snabbt att detta var en västerländsk matgalleria. KFC, McDonalds, Pizza Hut, Dairy Queen, med fler västerlänska, samt japanska och koreanska restauranger fyllde upp det enorma utrymme som utgjorde gallerian. När vi kryssade fram mellan den ena restaurangen till den andra kände vi plötsligt en kall vind: vi hade nått vårt mål! Mitt inne i den enorma shopping/matgallerian låg en ishall, där små Drakar och Fenixar (kinesiskt uttryck för barn som blir manade att studera, studera och återigen studera) flög runt i piruetter och invecklade konståkningsmönster. Vi begav oss ner till rinken och där hasade vi runt på hyrda skridskor i en och en halv timme.

Äntligen börjar vi närma oss poängen i min berättelse: skridskoåkningen gjorde mig sjuk. Jag har i några dagar nu legat nerbäddad i en förkylning (inget farligt, mind you), men idag, när Jenny kom hem från lektionerna, bestämde jag mig för att följa med henne och äta på vår stammisrestaurang. Osminkad och blekare än vanligt, tack vare förkylningen, begav vi oss och så fort vi satt oss ner kom vår favoritservitris. Hon såg på mig och utbrast: "Vad fint blek du är idag!"




Härnäst väntar ett lov(!), söndag till tisdag. Då ska vi förmodligen besöka Beijing Zoo, något som, i alla fall jag, sett fram emot mycket!

Inlägg nr. 16 - Träning och sånt där.

Som jag nämnt tidigare är uni här lite grann som grundskolan i Sverige - nu senaste beviset: friluftsdag. Om några veckor ska vi ha en friidrottstävling med alla utländska studenter. Idag på lektionen tog läraren upp det här och frågade glatt vilka som ville vara med. "Ruben, vill du stöta kula? Karl, ska du kasta spjut kanske? Louis, du ska väl springa 100 meter?"
Asiaterna och tjejerna i klassen frågade hon inte. Inte förrän hon, förmodligen lite på skämt, frågade: "Ica, vill du springa 100 meter?" Jag tittade förvirrat upp från pappret jag suttit och skärskådat och sa: "Ehh?". Det betydde tydligen "ja".
När vi senare gick fram till katedern för att skriva upp oss på respektive listor såg jag att det på en lista fanns alternativet '1500 meter'. Jag frågade läraren om jag kunde vara med i den istället, varpå jag fick en blick tillbaka som jag sent kommer glömma. Chocken i lärarens ögon lös igenom och hon utbrast högt: "Det är för långt, då blir du ju trött!?"
"Men...", sa jag, men blev tystad när läraren pekade på listan.
"Det där är ju killarnas lista", sa hon och gav mig istället tjejernas.
"Jaha", suckade jag och skrev upp mig på 800 meter, det längsta alternativet på tjejernas lista.

Precis utanför min bostadsbyggnad finns ett sportfält. Där brukar jag och Jenny gå och träna mest varje/varannan dag. Ibland springer vi några varv, ibland spelar vi badminton och ibland leker vi med hantlar. Men oavsett vad man hittar på kan man vara säker på att alltid ha underhållning. Vid sportfältet finns nämligen något som jag aldrig stött på innan: lustiga träningskläder och fantastiskt underliga springstilar.

Jeans och vinterjacka var länge det uppenbara valet av träningskläder. Nu när det börjat bli varmare är vinterjackan oftare av än på, men jeansen håller de fast vid. Människor som "springer" i så långsam takt att jag går om dem är inte heller ovanliga och de som går eller springer baklänges är fler ändå. Vissa anser att armarna bör få en lika genomgående träning som benen och ser mer ut som att de fäktar mygg än att de faktiskt tränar. Mer än så skulle jag nog kunna komma på, men nu måste jag iväg och plugga så kram på er alla och hoppas ni mår bra!

Inlägg nr. 15 - Vi följer i Marco Polos fotsteg

För några veckor sedan var jag och mina reskamrater på en färd. Marco Polo hade nog inte så mycket att göra med vår färd egentligen, men enligt dokumentation besökte han under sina resor i Kina Suzhou – en stad som han kallade för en av världens vackraste. Som jag sagt innan är vintern fel årstid för att bedöma Kinas skönhet, men när vi första morgonen vandrade längs med Suzhous gator fick var och en av mina reskamrater ett bett i näsan av besvikelse. Vi hade färdats tio timmar och bra många fler kilometer söderut till en plats som såg ut som ett mindre Beijing. Vad värre var, med ohyggligare traffik och en för oss nästintill oförståelig dialekt, som försvårade resor och kommunikation, hade vi inte lätt att se skönheten i Suzhou.

 

Vi bestämde oss för att gå på jakt efter Suzhous skönhet. Mitt under vårt letande efter Suzhous berömda kanaler (Suzhou kallas ofta för “Kinas Venedig”) fick vi ett sms från vår kinesiska vän. “Glad röd lyktfestival på er!” skrev hon, men vi reflekterade inte särskilt mycket över det. Inte förrän senare på kvällen, på vägen tillbaka till hotellet (efter att ha hittat, sett och suckat över Suzhous intetsägande kanaler), förstod vi vad hon menat när vi såg en röd lykta stiga mot den skymmande himlen. Minuter efter det var himlen full av röda ljuslyktor som svävade på vinden över kanalerna. De lyfte högre och högre och försvann till slut i horisonten bakom smogen. Vi gick genast ner till kanalerna för att se om vi skulle kunna få möjlighet att tända lyktor själva. Där hittade vi mängder av människor som gärna hjälpte utlänningar med lyktorna, samt en vacker kvällsmarknadsgata som genomborrade ett äldre område fullt av typisk kinesisk arkitektur. När vi gick fram längs med Suzhous marknadsgränder och såg lyktorna flyta förbi över himlen försvann alla onda tankar som byggts upp över dagen. Vi enades alla om att Suzhou (med sina kanaler och pittoreska marknadsstånd) var precis rätt ställe att vara på under lyktfestivalen.

 

Dagen efter begav vi oss mot Suzhous andra turistmål: nämligen trädgårdar. Arkiteturstudenter i hela Kina åker till Suzhou för att titta på de fantastiska trädgårdarna. Vi hade bara tid för en så vi valde ut den största och jag måste medge att det var fint. Som mitt genomgående tema lyder: det hade varit finare på våren och sommaren, men stället hade sin charm och arkitekturen här skiljde sig även lite från den vi sett I Beijing. Efter det besökte vi en Pagon (ett högt torn i traditionell kinesisk stil) men mer än så hann vi inte på den korta tiden vi hade. Morgonen därefter bar det nämligen iväg mot Shanghai.

 

Shanghais mest kända gata är the Bund, ett promenadstråk längs med floden som genomborrar Shanghais hjärta. På andra sidan av the Bund ligger gamla västerländska kolonialhus. Där gick vi en liten stund och förundrades över Shanghais skyskrapor, som vi skådade på andra sidan floden, samt över hur många utlänningar vi såg. Shanghai är känt för shopping samt neon och båda varorna såg jag mycket av. Första kvällen strosade vi längs the Bund och tittade på Pudongs blinkande neonljus, vilket var en häftig upplevelse. På morgonen efter hade pojkarna fått sig en släng av matförgiftning så jag tog en taxi in till stan och strosade runt själv i några timmar. Sista natten åkte vi upp i det stora klottornet på andra sidan floden. Jag kan inte minnas hur många meter upp det var, men det var säkerligen så högt upp som jag någonsin varit i mitt liv.

 

Den finaste kanalen vi hittade i Suzhou:

Tyvärr var det fruktansvärt svårt att fotografera lyktorna. Jag har några videor också som jag ska försöka få upp.

Årets första vårtecken. För ungefär tre veckor sedan.


Inlägg nr. 14 - Omöjliga uppgifter och Japan

Tänk dig att du sitter i en skolbänk. Läraren har nyss lämnat fram till dig ett papper. Du tittar på pappret, registrerar vad som står där och vänder sedan blicken mot läraren, förvirrat. Läraren nickar uppmuntrande mot dig. "Gör det som står på pappret, du". Så du sätter igång.

Pappret är fullt med bokstäver. Allting utan mellanslag och på ett språk du bara kan några ord på. Uppgiften är att sätta mellanslag, att bestämma vilka bokstäver som hänger ihop och bildar ord. Och att bestämma vilka bokstäver ska stå för sig. Det är vad vi gjorde på lektionen idag. Jag skulle vilja kalla det gissningslek.



Med tanke på händelsena i Japan vill jag säga några ord om hur det påverkat oss här: jag har några klasskompisar som panikar lite smått och googlar efter uppdateringar om situationen stup i kvarten. Och jag oroar mig för mina vänner och andra människor som bor i Japan. Kort sagt har händelsen inte påverkat oss här speciellt mycket alls. Enligt senaste uppgifterna har radioaktiviteten inte nått Kina ännu och eftersom prognosen för veckan framöver är sol är det ingen mening att oroa sig. Kinas tidningar håller relativt tyst om händelsen än så länge och jag har ingen lust att panika förrän det verkligen behövs. Vilket jag hoppas inte kommer behövas alls. Hoppas ni alla där hemma mår bra och låter bli att äta blåbären nästa sommar (eftersom de kommer vara fulla av radioaktivitet).

Inlägg nr. 13 - Får och får inte.

Redan från vårt allra första besök på skolan blev det rätt klart att vi inte får göra vad vi vill här. Efter ett tal av rektorn stod "introduktion om viktiga saker" näst på tur och det var intressant. En liten försynt kinesiska klev fram till mikrofonen och började berätta om än den ena, än den andra (på engelska, som tur var) invecklade blanketten vi skulle behöva fylla i. Sedan, till vår förvåning, följde något som jag inte sett sedan högstadiet - moralkakelektion:

"Ni får inte bryta emot skolans regler, ni får inte bryta emot Kinas regler, börja inte bråka med någon på stan och ifall någon kommer fram och knivhotar er så ge dem bara er väska. Ta inte svarttaxi, gå inte hem själva på natten, det är farligt att röka, det är farligt att dricka, osv. osv." Allting understruket med groteska före-och-efter-bilder på människor som gjort dessa saker. En söt liten flicka blir till en rödsprängd gammal kvinna med spretigt hår och grådassig hy. En vanlig grabb får plötsligt häng och mustasch. Ja, ni fattar.

På lektionerna fortsätter spektaklet. "Ät inte för mycket, då blir ni tjocka, rök inte, för då kan ni bli sjuka, drick inte för det är farligt, var inte uppe till klockan 3 på natten och sov till klockan 11 på morgonen, för det är farligt (!)".

Konstigt. Jag trodde jag skrev "21" i åldersrutan när jag lämnade in min ansökan till universitetet. Jag måste råkat skriva "12".

Om

Min profilbild

Ica

RSS 2.0