Inlägg nr. 19 - En kvinnas rätt till skor.
Jag frågade Jenny vad hon tyckte att jag skulle döpa det här inlägget till och hon svarade: "En kvinnas rätt till skor".
Jag tycker om skor. Bara här i Kina har jag redan köpt nio par. Eftersom jag tycker så mycket om skor, och inte har skrivit något på länge, och inte har något speciellt att skriva om så ska ni få höra om Kina-skoupplevelser.
Att köpa skor i Kina är något alldeles speciellt. Går man omkring på turistmarknaderna, bland kopior av västerländska populära märken, blir man ropad till från höger och vänster. "Miss! Do you want to buy some shoes?" "What shoes do you want buy?" Priserna varierar mycket. Jag har köpt flera par converse-skor (fake, förstås) och det högsta första budet något velat ha för ett par är 390. Det är mer än vad ett par riktiga kostar här. Det lägsta första budet jag råkat ut för är 80. Det högsta jag faktiskt betalat för ett par converse är 170, vilket är ett fruktansvärt överpris. Det lägsta jag betalat för ett par är 55. (Det kände jag mig fruktansvärt nöjd med, fram tills Jenny, utan att ens pruta, fick ett par för 45.) Det mesta jag gett för ett par skor i Kina är mina fake-Doctor Martens. 400 betalade jag för dem, men dem älskar jag också, så det kan jag väl tycka är okej.
Ett ställe jag hoppas på att besöka snart igen är Zoo-marknaden. Zoo är en kinesisk outlet för lite av varje, mest kläder och skor. Även om skorna där fortfarande är dyra (200 betalade Jenny för supersnygga festskor) så är det ingenting jämfört med priserna i svenska skoaffärer. Nackdelen med Zoo, jämfört med turistmarknaderna, är att kinesiska skor är så fruktansvärt pråliga. Att hitta enkla, outsmyckade ballerinaskor är helt omöjligt. Om du inte vill ha dem neonfärgade i alla fall. Rosetter, små metallbollar, tygbollar, nitar, kedjor, nät. Dessa är alla saker jag observerat på kinesiska skor. Festskor kan man hitta utan dessa utsmyckningar. Enkla, stilrena, högklackade, häftiga skor. Sådana vill jag ha fler av.
mina Kina-inköpta skor.
Jag tycker om skor. Bara här i Kina har jag redan köpt nio par. Eftersom jag tycker så mycket om skor, och inte har skrivit något på länge, och inte har något speciellt att skriva om så ska ni få höra om Kina-skoupplevelser.
Att köpa skor i Kina är något alldeles speciellt. Går man omkring på turistmarknaderna, bland kopior av västerländska populära märken, blir man ropad till från höger och vänster. "Miss! Do you want to buy some shoes?" "What shoes do you want buy?" Priserna varierar mycket. Jag har köpt flera par converse-skor (fake, förstås) och det högsta första budet något velat ha för ett par är 390. Det är mer än vad ett par riktiga kostar här. Det lägsta första budet jag råkat ut för är 80. Det högsta jag faktiskt betalat för ett par converse är 170, vilket är ett fruktansvärt överpris. Det lägsta jag betalat för ett par är 55. (Det kände jag mig fruktansvärt nöjd med, fram tills Jenny, utan att ens pruta, fick ett par för 45.) Det mesta jag gett för ett par skor i Kina är mina fake-Doctor Martens. 400 betalade jag för dem, men dem älskar jag också, så det kan jag väl tycka är okej.
Ett ställe jag hoppas på att besöka snart igen är Zoo-marknaden. Zoo är en kinesisk outlet för lite av varje, mest kläder och skor. Även om skorna där fortfarande är dyra (200 betalade Jenny för supersnygga festskor) så är det ingenting jämfört med priserna i svenska skoaffärer. Nackdelen med Zoo, jämfört med turistmarknaderna, är att kinesiska skor är så fruktansvärt pråliga. Att hitta enkla, outsmyckade ballerinaskor är helt omöjligt. Om du inte vill ha dem neonfärgade i alla fall. Rosetter, små metallbollar, tygbollar, nitar, kedjor, nät. Dessa är alla saker jag observerat på kinesiska skor. Festskor kan man hitta utan dessa utsmyckningar. Enkla, stilrena, högklackade, häftiga skor. Sådana vill jag ha fler av.
mina Kina-inköpta skor.
Kommentarer
Trackback
